I dag har jag funnit guld! Ett av de företag som begärt kreditupplysning å bedragarens vägnar(& som kom i posten i går) var så hjälpsamma i morse att de lämnade uppgifter ditekt till mig, de väntar inte ens på att polisen aldrig ska ringa. Bedragarens bank & kontonummer fick jag. Slängde mig på nästa samtal till polisen, som i dag (måste vara min dag i dag) tog emot mina uppgifter & gjorde en ny anmälan (hör & häpna) utan att protestera & slingra sig. De två andra företagen som tagit kredituplysning på mig & som också kom i posten i går, har jag inte lyckats få tag på under dagen allt. Jag fortsätter i morgon på rasten. I morgon är jag tillbaka på jobbet igen. Har så dåligt samvete för att det här gått ut över mitt jobb (jag har stannat hemma i två dagar nu)& jag oroar mig för att arbetsgivare eller kollegor ska tycka negativa saker. Samtidigt vet jag att hade jag inte tagit tag i att spärra mitt personnummer nu & jaga information till polisanmälningarna, så hade jag stått på exakt samma ställe & stampat fortfarande. Det gör jag ju nu med, på ett sätt, men det känns som att jag stampar lite lättare i alla fall. Det var värt det.
Jag har pratat med tidningen i dag ockå. Stressad & nervös var jag, varför ska det vara så jobbigt att prata om det här? Jag har ju inte gjort någonting slarvigt eller oklokt. Det enda jag gjort är att jag fötts med ett personnummer. Jag fick nog med det mesta i alla fall...annars finns det ju här.
Nyss ringde min fantastiske far & meddelade att en kreditupplysning till kommit i posten(som ni kanske vet har jag numera posten inte dit jag bor). Ännu ett företag som bedragaren sökt lån hos. Det var tisdag det.
